söndag 18 mars 2018

Våga vägra drunkna

Tiden går. Jag vet.
Inte mycket händer, men ändå händer så mycket. 

Vi har en färsk 3åring här hemma som också har slutat med napp. Helt sjukt faktiskt.


Vi har firat 4 födelsedagar på 1v. Denna veckan har också innehållit jobb, "ledighet", massage, kör-start, migrän, dåligt med sömn och allt annat vardagligt. Inget konstigt kanske, men för mig är en sån här vecka liiiite för intensiv. 

Jag måste läsa klart min bok jag fick i present. Bli bättre på att lyssna och väga av vad som funkar och inte. 


Lättare sagt än gjort.
Klockan är inte ens 8.00 och jag har redan en tvätt på gång, frukosten intagen, soporna på väg ut, disken fixad osv. Såklart hade jag hellre sovit, men W  vaknade ju 5.48 så då var det bara att gå upp. Fick ju sova inatt så det är ju ingen fara då. 

Nu blir det till att fortsätta dagen som bjuder på ytterligare ett kalas.



Tjing!


tisdag 31 oktober 2017

I-landsproblem haglar

Alltså mitt i jämmer och sjukdom så känns allt värre. Minsta grej blir stort som en elefant i ett utedass.

Jag har varit hängig i nån dag och är väl på bättringsvägen men huvva vad jag tänker mycket.

Trodde först att man inte fick ha sitt barn på dagis då man är hemma och är sjuk. (För att någon på förskolan hade sagt det förut.) Efter diverse konversationer med andra föräldrar så verkade det inte vara så. Jag märkte rätt snabbt att jag inte orkade ta hand om W så efter mycket om och men ringde jag förskolan och javisst får W vara där. Inga problem. Men dåså!! Detta hade kunnat bespara mig en halvdags lidande och en massa energi som gick till spillo, helt i onödan.

Det var då som cirkusen började. Den att kläpå och få W till förskolan, hel-ren och glad. Strumporna ska iiiiiiinte vara på. Tröjan ska iiiiiiinte vara på.. osv osv. Inte skorna inte jacka. Iiiiiiiiinte åka bil. Inte gå in till förskolan. Mamma ååååk inte jag vill inte vara hääääär.
Alltså hur ska jag som mamma klara av detta var och varannan morgon?
Det är hjärtskärande. 
Tankarna går.
Vill han inte vara där? 
Trivs han inte?
Äsch han spelar bara på mina känslor.. eller? 
Är jag sämsta mamman? 
Hur länge ska detta pågå? 
Hur gör alla andra? 
Hur gör andra med en halv drös med ungar, jag har bara en och verkar knapp klara av den utmaningen?!? Hjääääälp! I'm looosing it.

 I flera dagar har lämningen varit katastrof, jag vill bara gråta men håller ihop... knappt.. för min sons skull. Låtsas vara glad (stark) och vinkar hejdå. Är det rätt? 
Känns inte så. Jag vill bara ta med min son hem igen och aldrig mera gå ut. Just i den stunden.

Kort därefter vet jag att W leker och grejjar som om inget har hänt. Men själv blir jag lika nedslagen gång på gång. Och tänker hela dagen att jag egentligen bara vill hämta min son och krama honom hårt. 
Gör jag fjäder av en fjärt? Jo kan såvara.. men för mig ligger det stor "energiåtgång" till just detta, just nu.

Hämtningarna är likadana. Fast tvärtom. Han vill gå hem, fast ändå inte. Utan skor. Ska bara göra det här och visa det här först. Inga strumpor. Knappt en jacka. Men efter mycket om och men så får vi på nått mirakulöst sätt på alla kläder och skor. Osv osv..

Det är oerhört jobbigt men också fantastiskt häftigt på samma gång. Nu har jag bara skrivit om en situation. Det är ju självklart likadant vid matdags tex. Inte alltid, men många gånger. Vilket gör att det känns som 90% av tiden. 

Nåja, en klok vän berättade idag att detta troligtvis går över efter 4-årsåldern så då äre bare å räkne ner da. Grejt! Fyra minus tvåochetthalvt blir....My god!

 I skrivande stund ligger jag bredvid W som just har somnat. Världens vackraste som snusar så sött. Älskad över allt annat hur mycket "inte" du än vill, lilla hjärtat. 




lördag 23 september 2017

På't igen ba!

Jooo hörrenini. Nu var måttet rågat. Trött på att vara trött. Att inte må helt bra osv osv. Att kläderna är lite för tajta ska väl också erkännas. Nåja.. nu är det socker och kolhydratsfri kosthållning som gäller. Lchf till en början och sen mer modifierad kost efter det.


Det är så jag funkar, allt eller inget. Så nu har det varit inget socker, inga kolhydrater på 5dagar. De första dagarna var en total pain. Enormt jobbiga och långa dagar med huvudvärk och allt vad det var. Nu börjar det ordna upp sig, bara ca 5v kvar på detta schema för att riktigt komma in i rätt tänk, igen.


Lchfpizza gjord på broccolibotten mm..

Kämpa och pepp till mig!



måndag 4 september 2017

Livspusslet rullar på

Blev aldrig publicerat: 

Ja hörrenini! Tappra människor som letar sig hit... Tiden bara flyger iväg.

"Nyss" var det mars och jag skrev om stackars W som mådde så dåligt. Och vips så har vi nästan höst/sensommar utanför dörren.
Det som hände efter vabandet med W var att jag blev totalt utslagen av samma skit. Huvvaligen! Inget jag vill minnas.. och efter det rullade livet på. Livspusslet aka vansinnescirkusen.

Sova, Jobba, äta, pendla, lämna på dagis, knappt hinna se sin familj osv osv. Om och om igen.

Min fina mormor lämnade oss mitt i allt. Finns ett tomrum som blir svårt att fylla. Sorg, ledsamhet fast också lättnad att hon slipper ha ont nått mera. Många känslor. Många minnen. Många tårar...


Jag fick äran att göra blommorna och självklart blev det vitt. Mormor älskade vita blommor.

Hux flux var det sommar, semester på intågande och ljusa kvällar.

Fick ett samtal som ledde till att jag sa upp mig på semestern och har nu jobbat 1 månad på mitt nya jobb. Glädjen att få känna sig välkommen, lyckan att tycka nått är kul. Att få vara en del av ett jäkligt bra team... allt detta positiva gör att jag sakta glömmer hur jobbigt det var att faktiskt säga upp mig, att lämna fina kollegor och nyfunna vänner. Slippa pendla och istället cykla är ju positivt om nått. Kanske kan jag komma iform, nu när det inte är Wienerbröd till fikat varje dag.


Och så kom sommarens höjdpunkt! The wedding 2017. Brorsan och Linnea! Vilken dag. Så mycket kärlek! Jag är så glad över att bror min har hittat Linnea och de skapar nu ett nytt liv tillsammans. Eddy ska bli storebror och Wincent får en kusin till. Livet är häftigt!!


Snabb sumé.. eller vad heter det?! Nåja. Nu är ni "up to date" så vi kan ta en grej i taget hädanefter.. svenskan börjar svikta. Dags att sova. Tack å gonatt!


Tjing från Floralindberg som borde byta namn på bloggen, eller?





tisdag 14 mars 2017

2år

Två år går fort kan konstateras.


Och ordförrådet är lite skralt efter dessa sjukdagar.
Inatt oroade jag mig så pass att jag inte kunde somna. Kollade flera gånger om han verkligen andades, inte hade bajsat i sängen osv osv. W har haft feber-spytt-diareér-feber igen osv.
Problemet är att få i vätska.

Och ja!! Vi har provat allt och erbjudit allt. Vi har gett glass till och med. Gudars! Men det var ingen höjdare. Saft, melon, osv osv.


Nu verkar det ha vänt så vi håller tummarna för igår var det nära att vi åkte till akuten nämligen.

Nåja. Tråkigt att fira sin födelsedag såhär. Stackars plutt. Kalaset blev inställt i söndags och idag blev det inget heller. Vi hade allt fixat men sen blev det totalt uppochner ner här hemma.

Sånt är livet! Nu vill vi bara ha tillbaka vår busiga son som är full av liv och skönsång.